Hos Josefine

Den andra advent

Jag hade tänkt ägna denna söndag till att städa här hemma. Det är alldeles för stökigt för en pedant som mig. Men istället har vi bara myst här hemma. Melkers morfar kom förbi för lite fika och bus. När han sedan åkte hoppade jag och Melker in i en varm och lång dusch. Nu kommer snart Emil hem från jobbet. Jag tycker så synd om honom som är tvungen att traska hem i detta väder. För att göra honom på bättre humör har jag lagt fram hans favorit hemmakläder utanför duschen så han kan hoppa in där och värma sig medan jag börjar med maten. Förhoppningsvis hjälper det lite iallafall.

För två-tre veckor sedan åkte allt julpynt fram.

Om hur allting började

Det är en hel del som har ställt frågan om hur allting började. Om hur jag och Emil träffades, hur det ena ledde till det andra och hur det till slut blev han och jag. Jag tänkte att det kanske börjar bli dags att berätta det för er. Det är visserligen ingen rosensaga i sig. Det var inget möte utan dess like och det var inte kärlek vid första ögonkastet. Men det är våran historia och för oss är det tillräckligt fint i sig.

Jag skulle nog vilja gå tillbaka nästan 2,5 år tillbaka i tiden, till sommaren 2013. Jag hade tagit studenten och haft en väldigt lugn sommar när jag började arbeta i en butik. Det är där vår historia börjar. Jag minns inte om vi träffades redan första dagen eller om det tog ett par dagar. Och om jag ska vara ärlig så minns jag faktiskt inte att vi ens hälsade på varandra, men det ska vi tydligen ha gjort. Enligt Emil var jag iskall om handen, han var varm, nervös och sa fel sak när han presenterade sig.

Emil och jag var kollegor. Han var en kollega, precis som alla andra. Men han var också en kollega som man pratade lite extra med. En som man skojade lite mer med och en som man trivdes lite bättre med. Emil var en person som gjorde mig väldigt glad. Varje gång vi arbetade tillsammans blev det en hel del prat och skratt. För varje gång blev det bara mer och mer. Vi insåg rätt snabbt att vi hade en del gemensamt. Det fanns någonting där mellan oss och det blev rätt uppenbart för oss båda när vi till slut inte kunde släppa blicken från varandra. Allting kändes väldigt naturligt redan från början. Det var som att vi hade känt varandra hela livet.

Däremot var båda väldigt fega och ingen av oss tog det ett steg längre. Men en sen vinterkväll skrev han till mig på facebook. Från den dagen skrev vi till varandra i stort sett dagligen. Efter en tid tog vi det ytterligare ett steg längre och bestämde oss för att träffas. Sagt och gjort. Vi träffades och sedan träffades vi igen, igen och igen. Vi fortsatte att träffas och sen en dag så var det bara vi. Det var så självklart på något sätt. Det fanns ingenting att prata om, det bara var så. Det var vi. Det var han och jag. Och det kändes rätt.

Idag har vi varit ett par i strax över ett och ett halvt år, och jag har aldrig varit lyckligare. Jag har aldrig älskat så starkt som jag gör nu och jag har aldrig känt mig så älskad som han får mig att känna. Det här är kärlek. Ren och skär kärlek rakt igenom.

Att vara besviken på sig själv som mamma

Just nu känner jag mig så besviken på mig själv som mamma. Melker verkade må mycket bättre igår kväll och vi var väldigt glada över det här hemma. Men imorse när han vaknade var han väldigt varm igen. Aptiten var som bortblåst och han hade hosta. Han kan ju inte berätta vad det är som är fel, men mina tankar gick direkt till halsont. Med tanke på att jag har ont i halsen så är risken väldigt stor att jag har råkat smitta honom.

Jag har aldrig riktigt förstått när jag har sett andra mammor skriva att dom är besvikna på sig själva om dom råkat smitta sitt barn. Jag har tänkt att det är sånt som händer. Mammorna måste ta hand om sitt barn och då finns risken där att man råkar smitta. Det är inte mammornas fel, dom gör sitt bästa, Nu förstår jag dom. Man blir verkligen besviken. Man anklagar sig själv för så mycket som mamma. Man undrar ständigt om man är en bra mamma och när man råkar göra något fel, tycker man att det är hela världen.

Idag får jag helt enkelt tänka på vad jag brukade tänka om andra mammor. Dom gör sitt bästa, sånt händer.


Fredagsgott från Giddegrillen

I ena änden av vårt hus finns det en hamburgerskiosk. Emil var dit efter jobbet och köpte med varsin hamburgertallrik åt oss. Nu ska vi gotta i oss det och sedan titta på idolfinalen med massa annat gott att smaska på. Hoppas ni får en lika mysig och bra fredagskväll som oss.

Överraskning i brevlådan

Detta trillade ned i brevlådan tidigare idag. Väldigt uppskattat eftersom Melker blir 6 månader om två veckor. Melker älskar mild havregröt, så det ska bli intressant att se om han tycker om annan gröt med smak i.

Sjukstugan

Idag hade jag egentlogen planer på att ta en lång promenad med Melker i vagnen. Jag tänkte gå förbi stan och köpa någon julklapp och sedan ta mig förbi Ica för att köpa något gott till idol finalen ikväll. Men varken vädret eller våran hälsa tillät det. Melkers biverkningar av vaccinet sitter fotfarande i. Hans aptit är inte riktigt som den brukar och han är fortfarande lite varm. Jag har åkt feber och en hals som gör uppror.

Därför stannar vi nog inne och kurerar oss idag. Det blir nog en och annan film och en hel del lekstunder.


På denna bild var Melker enbart några dagar gammal.

Melkers fem månaderskontroll

I tisdags var hela familjen en sväng till BVC för Melkers fem månaderskontroll, läkarbesök samt vaccination. Läkarkontrollen gick alldeles utmärkt och läkaren berömde hela familjen och sa att vi har all anledning att vara stolta över lilla Melker. Och det är vi verkligen. Jag tror varken jag eller Emil har känt en sådan enorm stolthet tidigare. Jag vill visa upp Melker för hela världen och visa allt han kan och varje liten utveckling hos honom.

Efter läkarkontrollen hamnade han på vågen och sedan mätte vi honom. På en månad har han blivit strax över kilot tyngre och fem cm längre. Vi har nu en liten fem månaders kille på 7495 g och 67,6 cm. Tänk att han har blivit så stor!

Sist men inte minst fick han även sin andra vaccination i livet. En spruta i vardera lår. Eftersom både läkaren och BVC sköterskan var där fick han sprutorna samtidigt. I samband med dom började han gråta, men efter bara en halvminut i sin mammas famn hade det gått över. Han är så duktig.

Efter förra vaccinationen var han lite kinkig och det var även det vi väntade oss denna gång. Men denna vaccination tog han lite hårdare och igår hade han 38 graders feber. Han låg mest och sov hela dagen och hade knappt någon aptit. Efter en alvedon verkade han iallafall må lite bättre men så fort den gått ur kroppen var han lika trött igen. Det var väldigt jobbigt för mig att se honom så, speciellt eftersom det var första gången har var sjuk.

Eftersom han inte har vaknat ordentligt ännu så vet jag inte om det har gått över till idag eller inte. Men vi tänkte ändå stanna inne, för att vara på säkra sidan att det gått över helt.

Två dagar ifrån

Efter ett par dagar härifrån känns det rätt skönt att vara tillbaka. Emil har varit ledig i två dagar och då har vi passat på att umgås och bara vara. I igår var vi till BVC och sedan kom Melkers farfar på besök och idag har vi bara varit hemma och tagit det lugnt. Maten står för tillfället i ugnen och på spisen och Emil är på Ica för att köpa cola.

Ikväll är det tänkt att vi ska fortsätta ta det lugnt. Vi ska titta på någon rolig film, mysa och äta gott med några tända ljus i hemmet.


Så det ut inne på toaletten just nu. Älskar verkligen doftljus!

Du kommer att förstå

Kommer du ihåg när du träffade den där killen som du tyckte förändrade allt? Hur du inte kunde sluta prata om det med oss som själva inte hade varit med om det. Att få barn är ännu mer omvälvande.

För vet du vad? Plötsligt finns det en människa som man bryr sig om mer än sig själv. Det kanske låter overkligt för dig, men det är så. Du kanske har sagt till någon av dina partners att du skulle kunna dö för denne. Men när det kommer till kritan, hade du verkligen gjort det? Antagligen inte.

Men för mig är det inte längre något man säger, det är min dagliga verklighet. Vid minsta lilla hot mot mitt barn, såväl inbillat som verkligt, är jag beredd att kasta mig framför en bil eller brotta ned en skum gubbe.

Förstår du hur förändrad man blir av den insikten? Förstår du hur intensivt, skrämmande och mer allvarligt livet blir när man har något verkligt att riskera?

Så dina problem är inte längre särskilt stora för mig.

Min favorit detalj i hemmet

Denna lykta kom in i mitt liv och in i mitt hem för ett par veckor sedan. Den förgyllde vårt ena köksfönster så fort jag ställde dit den. Det är utan tvekan min absoluta favorit detalj i vårt hem. Att något så litet kan göra så mycket!

 

Fullspäckad lördag väntar

Det är lördag, det har väl ingen missat? Vad ska ni hitta på idag?

Själv ska jag spendera hela dagen tillsammans med min fina familj. Först och främst väntar en god frukost med rostat bröd, äggröra och bacon. Sedan ska vi ta en tur till Ikea och Barnens land för att köpa lite julklappar innan vi ska till E´s föräldrar för att äta. Vi kommer nog hem rätt sent ikväll. Det brukar bli så när vi far dit.


Så fin är vår lilla hjälte idag.

Har du varit så liten?

När bebis sover och man själv har fått alla måsten gjorda så sätter man sig gärna i soffan och slappnar av. Idag när jag gjorde det så satt jag och tittade på foton på Melker när han var nyfödd. Man glömmer lätt hur små dom faktiskt har varit. Han har växt fort. Han är redan fem månader gammal och hans personlighet träder fram mer och mer. Det är så fint att få lära känna en person som träder fram såhär.

Har min bebis verkligen varit så liten?!



8 timmar gammal // 3 dagar gammal // 9 dagar gammal

Fredag hela veckan

Godmorgon!

Varje dag denna vecka har jag vaknat upp i tron om att det har varit fredag. Men idag är det iallafall det och sedan är det helg. Här hemma har det varit en rätt så hektisk vecka. Emil har jobbat kväll och Melker har varit en rätt envis och trotsig liten kille. Idag slutar E redan vid 16 och sedan blir det tacos och mys i soffan. Han är dessutom ledig hela helgen sen så jag är nästintill överlycklig för det.

Morgonen har bestått av mycket mys för min och Melkers del. Han har så bra morgon humör att han smittar av sig. När han hade ätit ville han somna om igen och det fick han göra tätt intill mig.





Effektiva mammor

Ni mammor, har ni märkt hur effektiv man har blivit sedan man fick barn?

Jag själv var en väldigt lat och slö person. Skulle jag städa så sköt jag fram det så långt att jag tillslut var tvungen för att man blev så äcklad av alla dammråttor överallt. Att få ork att både slänga in en tvätt och att hänga upp tvätten kunde ta en hel dag och när man väl hade orken var det för sent. Diska gjordes nästan bara när det rena porslinet tog slut. Och att plugga gjorde jag alltid i sista sekund.

Men, sedan jag blev mamma har allt gått mycket fortare. Så fort Melker har somnat så sätter man igång. Då dammar man, dammsuger, skurar golvet, slänger in en tvätt och hänger tvätt, allt på under en timme. Och den där 5 minuters duschen man hinner med ibland, den är guldvärd! Tänk så mycket man uppskattar sådana korta stunder man ibland får för sig själv.

Varken igår eller idag har jag knappt fått någon tid för mig själv. Melker har varit envis och vägrat somna trots att han är övertrött och gnuggar sig i ögonen. Det som brukar få honom att somna har inte funkat. När jag har sjungit för honom så har han bara tittat på mig med sina fina trötta ögon och när jag har varit tyst och legat bredvid har han bara gosat sig närmre för att sedan börja busa. Lämnar man honom själv håller han först på att somna tills han istället börjar gallskrika.

Igår lämnade jag honom i 10 minuter och lät han skrika. Jag kände att jag behövde komma bort från det om så bara för någon minut. När jag sedan kom tillbaka så la jag honom tätt intill mig och då somnade han tillslut. Det kanske var det som behövdes? Att låta honom skrika av sig? Det fungerade iallafall, fast det gjorde ont i mammahjärtat att höra.